Jag ska inte belasta er med detta men jag måste skriva av mig. Alldeles nyss kom Marie hit. Frågade var pappa var. Jag visade mig nonchalant mot henne. När hon bad mig ringa pappa sa jag åt henne att göra det själv. Han har väl lagat en klocka till henne och hade inte med sig den. Hon skrek på honom i telefonen. Slängde på luren. Jag blev så uppriven att jag inte fick fram ett ord. Fick inte ens fram orden att hon inte kan kasta på luren.
Jag slet i henne, försökte få henne att stanna så att jag kunde prata med henne om sitt beteende men hon skrek att jag skulle släppa och när hon gick ut ur huset efter att ha betett sig lika jävla illa igen öppnade jag dörren, stack ut huvudet och sa fyra ord jag verkligen menade: "Jag hatar faktiskt dig", därefter stängde jag dörren och låste.
Hur kan hon tro att hon kan komma hit och leva fan och smälla i våra dörrar? Då vet jag det till nästa gång. Jag ska gå hem till henne, ringa från deras telefon och skälla ut personen i luren. Sedan ska jag skrika på Marie och smälla igen ytterdörren. Moget, va?
Jag är ovän med henne men hon är nog inte ovän med mig. Vår vänskap is over!!
Jag är helt jävla skakis. Att inte få fram några ord till henne är skrämmande.
onsdagen den 11:e november 2009
Vilken jävla fitta du är!
Etiketter: misstycken, syskon
Skrivet av Julia kl. 17:24
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 har skrivit av sig:
Drömde om marie inatt. Det blev bråk :D drömmar är inte så ointelligenta alla gånger :D
Man behöver inte ens drömma, bråk blir det ändå ;)
Skicka en kommentar