Sallys berättelse

Sally kom till mig i helgen och frågade lite ängsligt om hon fick göra sig hörd i min blogg. Jag blev först lite tveksam men gick slutligen med på det. Jag sa till henne att jag inte vet hur många av mina bloggläsare som är kattintresserade men att hon kunde få berätta lite om sig själv. Hon tyckte att hon kunde berätta vad som skulle stå så kunde jag skriva. Det är det här Sally har lyckats fått ihop:

Hej allihop! Jag heter Sally Bouvier och är lite drygt 1 år och 5 månader gammal. Jag föddes i maj 2008 och kom till Gådeåbro 3 månader senare i augusti, och då såg jag ut så här.
Alla tyckte att jag var gudomligt vacker, särskilt min matte Julia som fick mig efter att hon hade förlorat sin kära katt Maja. Även om det är en sorglig historia och att jag gärna skulle vilja att Julia hade fått ha kvar Maja är jag ändå glad att det blev så här så att jag fick komma till Julia. Hon är jättesnäll. Alldeles precis när jag hade kommit till mitt nya hem ville jag vara med Julia hela tiden. Hon höll på att skriva lite manus när hon var med mig under dagen. När hon skrev på tangentbordet såg jag det som en lek och anföll hennes fingrar. Jag skulle också absolut följa med Julia in i badrummet för annars blev jag rädd. Jag tyckte inte om att vara ensam då hon låste in sig på toaletten. Då skrek jag utanför. Jag fick vara med en gång då hon duschade och då balanserade jag på badkarets kant. Jätteskojigt!

Jag har till och med klättrat upp på dörren och ställt mig alldeles längst upp på kanten. Julia fick hämta en stol och lyfta ner mig. Jag var jättebusig. Anföll Julias fötter i sängen på kvällarna när vi skulle sova. Jag ville gärna busa en stund innan jag la mig men så fort jag märkte att hon var ointresserad gav jag upp och la mig vid hennes huvud för att sova. Julia hade också jätteroliga ögon för de rörde sig. De blinkade och då brukade jag titta på ögonen och sätta tassen mot och slicka på ögonlocket.

Men jag var inte liten så länge. Jag växte upp. Blev några månader äldre. Då hände det något som jag fortfarande är förbannad över. Julia tog en bild på mig i ett äppelträd och precis då räckte jag ut tungan. De skrattade åt mig och några månader senare gjorde Julia om mig till leopard. Det var hennes projektarbete. Snälla, hade hon inga bättre idéer? Jag känner mig kränkt. Jag är en katt och INGEN leopard även om vi båda är ett kattdjur. Jag vill inte bli jämförd med en leopard, så är det bara. Jag är fortfarande sur på Julia.

Sedan hände det något jättekul under våren. Jag fick min första "mens" och blev jättekåt (jag är van vid att Julia är vulgär så jag kan använda mig av vulgära ord också). Jag gick ut en kväll och träffade en kille. Vem han var håller jag fortfarande hemligt. Han tog min oskuld. Och efter några veckor misstänkte Julias mamma att jag var på tjocken. Jag blev lite större om magen och Julia tyckte att hon kände något röra sig inne i min mage innan de visste säkert att jag var med barn. En sak till. Samma dag blev jag så rädd för jordens undergång den 23 december 2012 att jag ramlade ner från ett bord.

När Stefan Blom kom till Härnösand kände han på min mage och konstaterade att jag var med barn på riktigt!!! (Snälla, det hade jag redan listat ut vid det här laget.) Under den här tiden blev Julias lillebror Georges katt överkörd och klarade sig inte, men det fanns lite positivt med det för då lovade Julia att han kunde få en och till och med två kattungar av mig. De ville ha två pojkar...

Och när 23 maj äntligen kom började jag få värkar och födde samma kväll. Jag blev mamma till 4 små söta kattungar. Två pojkar och två flickor. Så här såg de ut:

Julias mamma behöll min dotter Signe för att hon alltid hade tyckt om sköldpaddsfärgade katter.

Idag har jag bara Signe hemma, de andra har fått andra ägare. Men nu har Signe uppnått en ålder som betyder att jag gärna blir av med henne. Enligt naturen är det dags att vinka hej då till mina barn och skaffa mig en ny kull. Jag äter p-piller fram tills jag ska till veterinären och sterilisera mig. Julia vill inte att jag äter p-piller.

Det är pga av naturen jag stöter bort Signe. Jag har börjat fräsa och klappa till henne om hon kommer för nära. Jag vill vara ifred. Hon fick dock sova vid mig idag fastän det kändes besvärande. Jag är ju trots allt tösens mamma.

Julia vill att jag meddelar att bilden inte är redigerad.

Så här ser jag förresten ut idag:
Och jag är riktigt matfixerad. Syns det? Jag ser en skymt av kattmatsburken där inne.
När jag tar avstånd från Signe tror Julia att det påverkar henne negativt. Signe brukar bajsa inne på hennes sovrumsgolv kanske för att få min uppmärksamhet.

Så här såg det ut i fredags när Signe hade försökt installera bredand på Julias rum. Julia är nöjd med det trådlösa nätverket och vill inte ha massa kablar liggande på golvet.
Så här ser Nora ut - den tredje katten hemma hos oss. Julia lyckades även fånga en bild på henne då hon räcket ut tungan.
Nu tänker jag inte berätta mer om mitt liv. Inlägget blir för långt och jag tror inte att många har orkat läsa hela.

Det var kul att få lämna ett tassavtryck i Julias blogg.

Hej då, kära läsare. Stooooor kattkram. :)

// Sally Bally (Det är mitt smeknamn. Julia började med det och nu kallar alla mig det.)