Saknar... :'(

Jag hatar att drömma om min gymnasieklass. Inatt drömde jag att jag skulle åka till Ullared som i drömmen låg några minuter utanför Sundsvall. Jag åkte 201:an till Sundsvall och busskortet fungerade fortfarande. Har ännu inte lämnat tillbaka det. I Sundsvall träffade jag på Trav-Frida, tror det var hon, så steg vi tillsammans på en annan buss som skulle ta oss till Ullared. Väl där handlade vi väl lite grejer. Fråga mig inte varför men jag tror jag handlade saker för tvååringar till mig själv. När vi skulle åka därifrån så var plötsligt 201:an där och skjutsade folk till Härnösand men eftersom det inte fanns någon busslista åkte jag med Sundsvallsbussen till stan för att sedan byta till 201:an.

På busshållplatsen på navet var massa skynken uppsatta för busskurerna och inne i dessa "tält" höll massa musikgrupper på att dansa och spela massa instrument. Jag och Linda Eklund, en gammal vän från förr som jag jämt drömmer om nu för tiden var med, men vi fick aldrig någon plats i någon grupp. Det var några tjejer från klassen i dessa grupper och när vi sedan gick in i ett rum bredvid stod Emma där från klassen. Vi hade tagit studenten men tillhörde fortfarande samma klass. I rummet började låten mambo number 5 spelas och.... vi började dansa, försökte minnas studentdansen.....

Jag vaknade nästan gråtfärdig. Jag hatar att drömma om klassen just för att jag börjar sakna tiden tillsammans med dem så olidligt mycket. De som jag umgicks med i klassen saknar jag allra mest. <3 Vill tillbaka för en dag. Det känns så konstigt att allt är över. Vi har levt tre år tillsammans och nu går livet vidare som om dessa personen aldrig har funnits.

I drömmen träffas man. När man sedan vaknar blir man förtvivlad för att det bara var en dröm. Jag blir helt ärligt gråtfärdig när jag vaknar. Jag saknar er, tjejer, som jag umgicks med. Emma, Nathalie, Frida x 2, Bea, Linnea, Hanna.

Nathalies bild från Facebook. Nu lånar jag den, hoppas det är ok.