Jag har inte tid att blogga nu eller i eftermiddag. Ändå måste jag skriva av mig. Jag lägger ner tid på att skriva om en person som inte ens förtjänar att bli nämnd i min blogg.
Jag tycker inte att man måste älska sina syskon. Jag tror att man kan tycka illa om dem OM de beter sig tillräckligt illa.
Jag hatar min syster - just för stunden i alla fall och sedan någon vecka tillbaka. Vad är ditt problem egentligen? Vad fan är det med dig, Marie? Hur gammal är du?
Ni känner säkert igen att jag skrev ett väldigt elakt och sluddrigt inlägg om min syster när vi skulle vara barnvakt samma kväll som Johan skulle åka hem. Ok, pappa hade lovat att passa Maries barn, men Johan hade också bestämt sig för att stanna en dag till. Det blev ändrade planer. Det är väl helt naturligt att pappa kanske ville umgås med Johan sista kvällen istället för att passa sina barnbarn han kan träffa dygnet runt om han vill. Johan träffar vi kanske 2 gånger per år om vi har tur.
Det finns någonting som heter ändrade planer. Marie blev förbannad för att pappa inte passade barnen, men jag offrade mig. Passade dem så att hon kunde åka till Sundsvall och shoppa, och vad är tacket? Hon blev förbannad för att pappa inte kunde skjutsa hem dem. Tobbe skulle på innebandy så han kunde ju inte hämta sina barn. Marie vill att man ska ställa upp till 100 %. Kunde inte hon som tack ha hämtat dem? Hur kan hon bli arg över det och säga upp kontakten? Hon ringde inte på fars dag. Du är så jävla omogen! Du ljuger och utnyttjar folk. Vad hände med ditt löfte till mig? Jag vill minnas att jag passade dina barn samma kväll som modo spelade sin första match för säsongen. Jag skulle få pengar. Har jag fått pengar? Inte en krona. Hur kan du stå och kräva barnvakt och inte ens betala som du lovat? Säger du bara så för att man ska ställa upp? Idiot! Jag skulle ju tydligen ställa upp den gången för att hon hade varit snäll att fixa tårta till min födelsedag.
Okej, har inte jag rätt att få tårta till min födesledag utan att jag måste känna mig tvingad att betala tillbaka det?
Hur kan du vara så sinnessjuk att säga upp kontakten med pappa efter det här? Det enda han inte gjorde var att skjutsa hem barnen. Du kan inte ha något liv om du hakar upp dig på det. Du kan inte vara det minsta lycklig. Jag tycker du borde göra slut med Tobbe. Han är banne mig för bra för dig. Du borde vara glad att du fick göra dina ärenden i Sundsvall och att jag passade dina snorvalpar.
Vem får lida av att du inte pratar med pappa? Dina barn! Särskilt Pelle. Han älskar sin morfar. Har du tänkt på att dina barn kanske behöver honom?
En sak är säkert. Du behöver inte höra av dig till mig fler gånger. Jag säger som Johan: jag skäms över dig. Du är pinsam. Jag tänker aldrig mer lyfta ett finger för att ställa upp för dig. Det har jag gjort tillräckligt. Du har gjort bort dig och ska inte komma sedan och kräva barnvakt av oss. Ta hand om dina ungar. Vi vill inte ta del av ditt ansvar för dem.
Marie blev ju också arg på pappa för att han inte hade varit och hälsat på Pelle på sjukhuset och gett honom presenter efter att han hade tagit bort halsmandlarna. Snälla, vad fick Joel efter att ha genomgått en allvarligare operation? Ingenting. Vad fick jag när jag opererade mig som barn? Ingenting. Kanske något av mina föräldrar. Varför ska du bara ha och ha saker hela tiden? Det hade varit annat om Pelle hade legat för döden och genomgått en livsavgörande operation. Sjukhuset ligger 5 mli härifrån. Pappa har ett jobb, har kanske inte tid att åka så 10 mil för att hälsa på Pelle. Det har dessutom varit besöksförbud på sjukhuset för att undvika att sprida svininfluensan.
Jävla idiot! Jag hatar dig, din otacksamma skata!
Och de där pengarna du lovade mig.... behåll dem. Jag vill ändå inte ha någonting av dig.
måndagen den 9:e november 2009
Omogna idiot!
Etiketter: misstycken, struntprat, syskon, syskonbarn
Skrivet av Julia kl. 11:40
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 har skrivit av sig:
Skicka en kommentar