Halloweenfirande

Årsdagen av Simple Plan-"konstjärten" firades med något liknande fast lugnare. :) Vi åkte till Ö-vik och fick som tur var Amanda med oss. Vi började med lite shopping. Det kan bli svårt att trycka i min I/J-kupa i en zebrabehå med C-kupa, men zebratrosor kan jag ju ha. ;) Trosorna matchade min sminkväska på pricken. (Samma kollektion eller vad man ska kalla det.)

Snyggt, va? ;)

Efter en jobbig stadsrunda åkte vi till hotellet där vi började göra oss i ordning innan en jobbig buffémiddag på hotellet. Pappa är så på en när han betalar mycket för en buffé, man måste äta mycket men jag orkade inte så mycket tyvärr. Amanda åt och var glad. Liten och smal tjej och matglad. Jag är en mindre matglad tjej men är tjock? Knäppt! Vi diskuterade det jag och pappa.
Sedan bar det av till Folkets Park där vi skulle titta på världens bästa band - Lasse Stefanz. Jag har slutat skämmas och jag skiter fullkomligt i vad folk tycker om mig. Tänker inte ursäkta mig. Jag ogillar dansband men LS gillar jag eftersom jag började lyssna på dem som 4-åring. Visste ingenting om musik på den tiden och jag kan inte bara börja avsky dem pga av musikstilen när jag blivit stor. Jag gillar bara dem, annars föredrar jag helst punkrock och håller för öronen när något annat dansband spelas på radio. Hatar när pappa lyssnar på danskväll. Nog med mina ursäkter men jag vet vad folk tycker om sådan här stil, vill inte bli idiotförklarad bara för att jag gillar LS som jag är uppväxt med. Igår blev det den 13:e spelningen jag var på. Kan vara fler, men tror det är 13, inte mindre i alla fall.

Jag provknäppte lite på Amanda...
Sedan kom den allra högste personen ;) När han tog någon i handen knäppte jag en snabb bild.
Pappa fick en stor spark i ansiktet när han fick veta att han missat flera samtal av Sveriges bästa och kändaste dansbandssångare Olle Jönsson. När de för två år sedan satt i LS buss och pratade kom de in på klockor och pappa gav Olle ett visitkort för Olle skulle ringa. När jag fick höra det trodde jag knappast att Olle skulle ringa men Olle berättade här vid scenen innan de började spela att han hade ringt pappa flera gånger utan att få svar. Pappa svarar sällan i jobbtelefonen med tanke på att det i Malmö finns en galning som inte är den trevligaste och som jämt ringer och är otrevlig och skickar massa otrevliga brev, så pga av den snubben har pappa missat Olle. Pappa bad honom ringa igen och överlämnade ett nytt visitkort som jag har gjort. Tror faktiskt att det var jag som gav Olle det och där finns även mobilnumret så nu kan vi inte missa Olle ;)

Nu ska i alla fall pappa börja svara i telefonen igen. ;)

Tycker bara att det är jävligt starkt gjort av Olle att veta att det var just min pappa som var urmakaren och att han sa det direkt när vi träffade honom. Med tanke på att han spelar över hela Sverige och träffar tusentals personer och att vi brukar åka och se på dem i Ö-vik, Sundvsall och Hudik på olika platser är det jäkligt bra att han kom ihåg att det var just pappa. Det finns skalle på Olle. ;) <3

Olle mindes mig när jag frågade och shit vad han flörtade med mig från scenen under hela kvällen. ;p Han gick till och med fram till mig i hörnet där jag satt på scenen och böjde sig ner över mig. Var nära att nypa honom i kinden. (Fan, det skulle jag ha gjort.) När han sjöng "If you're comming with me you need nerves of steel" tittade han på mig och jag kunde inte låta bli att tänka på mina dåliga nerver. Att jag blir nervös när Joel ska till tandläkaren till exempel. HAHA! Nu får bilderna tala för sig själva.

Anders. Inte alls lika glad på scenen längre.

Tvillingarna Sigfridsson

Christer

En crew sprutade ut glitter i publiken

Det jobbiga under kvällen var att många trodde att jag kom från tidningen bara för att jag hade en systemkamera. Amanda dansade faktiskt sista dansen. Jag tackade nej till de som ville dansa. Jag har inte kommit dit för att dansa. Jag kommer dit för att se på Olle :D Aldrig att jag tar ett danssteg. Skulle känna mig jättetöntig då. ;p

Det finns fler bilder men orkade inte redigera alla, bara de bästa. På olle är det roligast att ha bilder när han ser in i kameran och ler än när han sjunger och gör massa miner.

Det här var min halloween och när jag stod och lyssnade på Olle insåg jag att han är bäst och att jag inte har något att skämmas för. Jag blir bara så ängslig eftersom jag blev retad över det här som litet barn. Därför får jag för mig att alla tycker att jag är cp som gillar LS. Jag blir osäker.

Tur att jag fick gå på LS när jag var liten för nu har Olle blivit läskigt populär. Alla sliter i honom efter dansen. Han sticker därifrån rätt fort. Förut stannade han kvar och pratade med folk, särskilt oss. Kanske inte så konstigt att jag fick så mycket uppmärksamhet av Olle när jag var 9-13 år då det inte alls brukar vara så mycket småbarn där. Inga alls faktiskt.

Frågade pappa i morse varför han alltid kom fram så mycket förut efter dansen när han nu sticker iväg. "Kanske för att du var 9 år", svarade han men det beror ju som sagt också på att alla vill komma åt Olle. Skulle vara kul att få en längre pratstund med honom igen som på äldre dar. Då gick han till och med fram till bordet på bergeforsparken och pratade med oss. Han kom fram till oss helt frivilligt utan att vi vinkade dit honom. Så fort han såg mig styrde han stegen mot mig. Nu är det annorlunda. Synd att han blev såååå populär. Nu står det mycket folk vid scenen och jag får inte komma åt min kompis ;)