Bloggenre

Alla bloggare skriver ju om olika saker. De kan ha startat en modeblogg, mammablogg, filmblogg osv. Det känns som att min blogg börjar bli en riktig zebrablogg.

Många tycker kanske att jag babblar för mycket om dessa dumma hästdjur. Känns som att jag måste ursäkta mig. But this is my blog. Det är jag som skriver. Det är mina tankar, mina dagar, mina intressen, vad jag gillar. Jag kan inte skriva efter vad läsarna vill läsa. Jag måste ju skriva om det jag känner för och jag gillar zebror - så otroligt mycket att jag som barn älskade att se dem bli fällda av lejon. Jag hejade på lejonen.

Mitt liv är jäkligt ointressant nu när jag varken har något jobb eller går i skola (börjar skolan efter jul). Det finns liksom inte så mycket att berätta. De flesta jobbar på dagarna. Det finns inte så många att umgås med. Det händer liksom ingenting i mitt liv. Zebror är intressanta djur för mig så då skriver jag om dem och det tänker jag fortsätta göra. Det är ingenting tillfälligt. Ingenting impulsivt.

Jag har alltid gillat zebror. För väldigt många år sedan, säkert närmare 10 fick jag en nagelfil av Johan. Den var zebramönstrad. Jag älskade zebramönster. Tror jag på den tiden till och med babblade om att ha något i zebra hos mig när jag flyttat hemifrån. Minns också att jag hela tiden pratade om Magnus Carlssons zebrabyxor som han hade på en bild. Jag har alltid gillat mönstret men det var först för 1,5 år sedan någonting jag började gilla själva hästdjuret. Det här har jag redan berättat. Jag är riktigt galen. Kanske är det tillfälligt men eftersom jag gillat mönstren i närmare 10 år, varför skulle jag då helt plötsligt sluta gilla zebror nu när jag är som mest galen?

Jag har ingen aning om statistik. Kanske är det inte så vanligt att det finns zebrabloggar och att ha zebror som favoritdjur, oftast är det ju, katt, hund, häst, kanin osv, så det känns lite different liksom..

Om jag skulle bli cancersjuk inom närmaste tiden och helt obotlig skulle jag skriva en lista på vad jag vill uppleva innan jag dör. En sak är bland annat att få träffa en zebra och pussa och krama den. :) Jag ska börja jobba på cirkus och balansera på en zebrarygg! :D (skämt) Om det fanns zebraskötare hade jag hittat mitt drömyrke.

(Även om jag håller mig frisk så är en dröm att få träffa en zebra. I somras när jag fotade dem stod jag alldeles vid stängslet. Zebran och jag var hur nära som helst. Var nära att klappa men var rädd för att den skulle bli rädd och börja gorma, kanske sparka och rusa därifrån så lät bli. Ångrar mig nu. De lär vara vana. Inte rädda för oss människor fastän vi i naturen är deras värsta fiender. En del ungar matade dem på Frösö så varför inte ge dem en varsam klapp? Till sommaren ska jag klappa dem om jag får möjlighet. Det blir Frösö Zoo igen. Kanske åker vi till Gävle istället men har de zebror?) HAR FLER ZEBRAFOTOIDÈER!!!